Vi blir utnyttjade – säg upp skiten!

För bara ett år sedan var det full fart i fabriken. Vi jobbade veckans alla timmar och hade ändå svårt att hinna med. Visstidsanställda, inhyrda och vi fast anställda avlösta varandra vid maskinerna och reparatörerna stod hela tiden beredda att rycka ut när något gick sönder – vilket det ofta gjorde. Företaget drog igång olika projekt och förberedde maskininköp för att öka kapaciteten.

Då slog det stopp. På bara ett par veckor under senhösten förändrades hela situationen. Inga nya ordrar kom, inhyrda och visstidsanställda fick inte sina kontrakt förnyade och förhandlingar om uppsägningar inleddes. Hälften av styrkan skulle bort, för så mycket hade produktionen rasat.

Ja, faktiskt mer än så. Vi hade fortfarande ”övertalighet” och ledningen tänkte ut olika sätt att lägga över kostnaderna på oss anställda. Det blev påtvingade extra ledigheter, nu när det passar företaget som ska jobbas igen utan extra ersättning – när det passar företaget. Det blev dessutom förkortad arbetstid mot sänkt lön, enligt det centrala avtal som gjordes upp.

Allt under hotet om att fler skulle bli uppsagda och att företaget kanske dessutom kunde gå i konkurs. Facket och medlemmarna vågade inte syna, utan svalde det mesta i förhoppning om att det snart skulle ljusna igen. Men nu börjar det gå för långt.

För nu, när produktionen visar tendenser att öka, blir vi utnyttjade ännu mer. Då vill företagsledningen behålla lönesänkningsavtalet, men kunna häva det temporärt på vissa avdelningar. När det behövs ska vi alltså jobba full tid, med full lön. Annars inte. Ledningen avgör när behoven finns och ger besked bara ett par dagar i förväg.

Diskussionerna går höga på jobbet. Får de verkligen göra på det här sättet? Pressen på fackstyrelsen att de ska säga upp avtalet helt och hållet ökar och vi får de hur det utvecklar sig.

För det här håller på att bli ett drömscenario för företagen och en mardröm för oss anställda. En flexibilitet som helt och hållet är till för dem, medan vi inte ens vet vad vi kommer att tjäna den kommande månaden. Detta är något som IF Metalls krisavtal har öppnat för och jag hoppas bara att de så snart som möjligt kommer att slå igen luckan igen och säga upp skiten.

SvD, 2, DI, DA,

Om jag vore jude…

Om jag vore född till jude, alltså inte religiös utan bara tillhörde en judisk släkt, skulle jag bli tokig på den israeliska regeringen. Med vilken rätt, skulle jag fråga mig, talar den i mitt namn? (De flesta av världens judar är som bekant inte medborgare i Israel.)

För det är vad exempelvis dess ambassadör i Sverige gjort i samband med att de protesterat mot artikeln i Aftonbladet, när han hänvisat till judars säkerhet runt om i världen. Deras trygghet skulle på något sätt alltså äventyras mer av en kulturartikel än av den israeliska politiken mot palestinierna!

Varför drar Israels regering över huvud taget in världens alla judar i en fråga som från början bara handlade om den israeliska krigsmakten IDF, och dessutom egentligen bara delar av den?

Utrikesministern Lieberman, som tillhör landets tokhöger, skulle också göra mig galen. Han bullrar på som en gammal sovjetpolitruk om att bara sanningen ska få publiceras, allt annat borde regeringen fördöma. Sanningen? Det finns ju många sanningar, det beror alltid på vem man frågar vad som är mest sant.

Svenska diplomater som Sven Hirdman och andra experter höjer på ögonbrynen åt Lieberman och hans departement. De kan väl vända sig direkt till Aftonbladet och klaga, menar de. Nog måste de begripa sig på vad pressfrihet är?

Lieberman är förvisso vald av (en del av) det israeliska folket, så som den demokrat jag är respekterar jag att han talar i deras namn. Men jag undrar om han alls skulle ha reagerat om saken hade gällt israeliska araber eller någon annan minoritet bland de israeliska medborgarna?

SvD, DN, AB

Färre dödsolyckor på jobbet – men jag är skadad

Jamen här var det väl i alla fall en bra nyhet. Ekot rapporterar att såväl arbetsolyckor som leder till döden som de som ger svåra skador har minskat de senaste åren. Samtidigt ska man veta att dödsolyckorna ökade i antal under början av 2000-talet, med en topp på 65 stycken år 2007 och 67 år 2008.

Arbetsmiljöverket vill förstås tro att de själva har en del av äran för utvecklingen, men det är kanske troligare att många farliga jobb helt enkelt försvunnit från arbetsmarknaden. Konjunkturnedgången har tagit bort jobb, en hel del produktion flyttat utomlands. Men också teknikutvecklingen har nog gjort sitt till.

Men här är i alla fall en som har skadat sig:

Jag skar upp fingret när jag skulle slita bort en härva med långa vassa metallspånor som fastnat i en artikel. Spånan gick igenom handsken, djupt in i långfingret och blodet började rinna. Det blev ett besök på akuten och där fick jag sy två stygn.

Nu är jag sjukskriven och har det faktiskt inte så illa, eftersom jag inte är särskilt hämmad av såret och bandaget. Att använda datorn är i alla fall inget problem, jag körde mest med pekfingrarna redan innan.

Olyckan hände på jobbet och kunde naturligtvis ha undvikits om jag använt verktyg i stället för händerna. Men jag är generellt sett inte särskilt oförsiktig av mig och tänker inte se det här som enbart mitt fel. Människor gör misstag, det viktiga är att förebygga så att så få misstag som möjligt kan få allvarliga följder. Där tror jag att arbetsgivaren och skyddsombudet skulle ha kunnat göra mer.

I stället väljer jag att se det här som en lektion i samhällskunskap. Jag vill veta mer om vad som händer när någon får en arbetsskada och blir sjukskriven en längre period. Blir det en utredning? Blir det förändringar för att olyckor ska undvikas i framtiden? Kan man få någon ersättning, rehabilitering och arbetsanpassning? Det ska jag ta reda på.

Du som läser det här kan gärna bidra med dina egna erfarenheter i kommentarsfältet.

Ekot, LO-t

Ömma tår hos israelvänner

En artikel i Aftonbladet skriven av Donald Boström spekulerar i huruvida den israeliska armén kan ha gjort sig skyldig till organstöld. Ett antal unga palestinier som dödats och förts bort – eller i omvänd ordning – påstås ha lämnats tillbaka till sina anhöriga med uppskuren mage. De ska ha berövats på en del av sina organ.

Författaren kopplar också samman detta med erkännandet från den amerikanske rabbinen Levy Izhak Rosenbaum, att han deltagit i illegal handel med organ. Det tycks också vara ett faktum att det just i Israel förekommer en hel del oetisk hantering av organ.

Jag tycker precis som Svensson att det är en ganska tunn historia, att författaren inte lyckas bevisa sin tes. Ändå måste han ha rätt att gräva i och skriva om sina misstankar utan att få antisemitstämpel på sig. För det är just vad han och Aftonbladet just nu får av en del israelvänner på bloggar och ledarredaktioner. De får det till att Boström bygger sina anklagelser på en uråldrig hatsaga om blodtörstiga judar.

Organstöld är ett oerhört vidrigt brott. Att tvinga någon att lämna ifrån sig en del av sin kropp eller – ännu värre – döda någon för att ta ett organ måste väl ses som något av det värsta man kan göra mot en annan människa. Sådana brott måste journalister få rota i för att om möjligt sätta dit förövarna.

Men så finns det de som tycker att man inte ska få skriva om dessa brott om man misstänker att de begås av israeliska medborgare. Däremot går det bra att skriva om organstöld som sker eller misstänks ske i Kina, Nepal, Indien, Turkiet, Moldavien och Filippinerna. Det är väl märkligt.

Israelvännerna har märkvärdigt ömma tår. I vått och torrt ska landet försvaras.

SvD, DN, AB

Regeringens misslyckande

Arbetsförmedlingen behöver mer pengar för att, som de säger, ”upprätthålla personaltätheten”. För nu ökar arbetslösheten ökar hela tiden. Att konjunkturen sägs ha nått botten betyder inte att de arbetslösa har ett förbättrat läge. Nej folk får fortfarande sparken och de som slutat skolan har det svårt att hitta något jobb.

Många kommer att förbli arbetslösa länge, en del kommer aldrig tillbaka i jobb. A-kassan är usel och gör att folk blir fattiga. Kommunerna måste skära ner, fast det redan finns massor av uppgifter som inte blir utförda.

Regeringens oförmåga att göra något beror på att de tror att marknaden ska lösa alla problem. Men här ser man ju tydligt att det behövs ett aktivt statligt handlande.

Att bara upprätthålla personaltätheten duger inte.

SvD, DN,

Arbetsgivare och rättsväsende mot lagerarbetarna

Strejken på lagret i Jordbro i Stockholm kanske tar en paus nu, kan man tänka. Det är svårt att hålla i en aktion av det här slaget i längden. Nu blir det långhelg, folk går på semester och arbetet verkar skötas till stor del ändå av strejkbrytare från bemanningsföretag. Polisen och arbetsgivarna har tillsammans sett till att effekterna av aktionen minimerats.

Dessutom har nu de strejkande stämts i Arbetsdomstolen av företaget Lagena, med krav på 3 000 kronor i skadestånd för de flesta. Tre personer som ses som mer ledande krävs på 5 000. Detta uppger Handelsnytt nu på torsdagen.

Tidningen skriver:

”Dessutom beordrar Lagena de strejkande att omedelbart börja arbeta igen. I dag klockan 14 ska Arbetsdomstolen besluta om de strejkande ska återgå i arbete.
– Om AD säger att vi måste återgå, då följer vi det. Annars kan arbetsgivaren säga upp oss på den grunden. Det är ju våra jobb vi kämpar för, säger Patrik Olofsson.
– Då får vi hitta andra sätt att kämpa.”

Pengarna tror jag vi redan har samlat in, vi som varit på olika möten, delat ut flygblad och skickat in över postgirot. Det ska nog ordna sig, så de kämpande ska slippa bära hela kostnaden själva. Men det är nog ändå inte så roligt att bli stämd om man alltid försökt sköta sig och göra rätt för sig. Och att bli uppsagd är ett mycket hårt straff i ett samhälle där det är svårt att hitta nytt jobb. Det kan innebära inkomstförluster på många tusen kronor.

Jämför detta med de böter som arbetsgivare kan få när de bryter mot arbetsmiljöregler eller arbetsrätten. Oftast blir det på sin höjd ett mindre hack i vinstkurvan.

Men jag tycker ändå att lagerarbetarna gjorde rätt som gick ut i strejk och – med hjälp av sympatisörer – drog igång denna landsomfattande kampanj mot arbetsgivarens manövrer med uppsägningar och inhyrningar. Detta måste på något sätt stoppas genom lagstiftning och därför hoppas jag att kampen fortsätter.

Uppdatering torsdag 16.30: Strejken avbryts i kväll kl 23 00, enligt bloggen Lagena-arbetarnas vänner, som skriver:

Efter order från Arbetsdomstolen idag om att gå tillbaka till arbetet har Lagenaarbetarna beslutat att avblåsa strejken från ikväll kl 23:00. Om man inte hade gjort det kunde företaget ha använt det som grund till avskedande. Arbetarna på Lagena kommer att återuppta arbetet på måndag.

När de strejkande återvänder till arbetet måste vi vara många på plats och hylla dem. Vi återkommer med information om tider och övriga detaljer kring detta. Striden är inte över, det finns fortfarande många sätt för arbetarna på Lagena och oss i solidaritetskampanjen att kämpa vidare.

Kampen fortsätter, nu måste solidaritetsarbetet intensifieras! Till att börja med hotar AD-böter på upp till sammanlagt 150.000 kronor för arbetarna. Sätt in ditt bidrag på postgiro/plusgiro 134456-3 !

AB, SvD, Handelsnytt, LO-t, Lagena-solidaritet, Capuccinisocialisten, Lagerarbetarnas blog, Svensson, Kildén & Åsman, Trotten, Mullvaden, Socialist och Bajare, Funky fresh, Björnbrum, Nilsson, Andrea Doria, Proletärbella, Vardagspussel

Jag applåderar strejken på Lagena

Foto från LO-tidningen

En strid pågår på Systembolagets dotterföretag Lagena, senast i dag toppat med en spontan strejk. Företaget tänker göra sig av med fast anställda och ersätta dem med inhyrda. Senaste nytt enligt LO-tidningen är att de strejkande röstat för att fortsätta strejka.

Jag applåderar aktionen, som gör det lite lättare att andas i vårt land igen.

Sedan trettio år har facket och arbetarrörelsen varit på reträtt. Vi vanliga arbetare har förlorat en stor del av de trygghetslagar som våra morsor och farsor kämpat för, fram tills i mitten av sjuttiotalet. Så är exempelvis visstidsanställningar av olika slag nu legio, framför allt för ungdomar. I vissa fall tvingas de till och med ”provjobba” gratis innan de kan få ett jobb.

Sjukförsäkring och a-kassa har undergrävts genom olika försämringar, inte minst av den nuvarande regeringen, men även tidigare av socialdemokraterna. Dessutom har lönens andel av produktionsresultatet stadigt sjunkit, med det resultatet att en massa fritt kapital har kunnat användas till osund spekulation. Vilket i sin tur skapat instabilitet och kriser, och nu en hotande världsdepression.

Allt detta ska nu inte Lagena-arbetarna behöva ändra på genom sin strejk. Men varje steg i riktning mot att stoppa och vända den marknadsliberala marschen mot en kasinoekonomi där arbetare används som insatser i spelet måste stödjas.

Också på mitt jobb gjorde vi en liten sådan markering i dag , inte lika kraftfull som lagerarbetarnas, men ändå. Vår lokala fackklubb sa upp 80/20-avtalet, som sänkt både vår arbetstid och lön för att hjälpa företaget förbi krisen. Ledningen hade börjat trixa för mycket med andra åtgärder, så facket tyckte att nu kunde det vara nog.

Basta! Nu räcker det!

SvD, AB, DN, Exp, LO-t

ND gjorde ett uselt val

Tidningen Expo skriver att Nationaldemokraterna gjorde ett uselt val till EU-parlamentet. De fick bara 1329 röster, att jämföra med de 7209 man fick 2004. Ett ras med hela 80 %. De har nu bara 0,04 % av väljarna bakom sig.

Detta parti, som startade som en utbrytning ur Sverigedemokraterna, är mycket mer närstående de rena nazistgrupperna. Etniciteten lyfts fram mycket tydligare, medan SD mer talar om ”kulturer”. Kopplingen till uttalade nazister är helt öppen hos ND, medan SD åtminstone officiellt tar avstånd från dem.

Valresultatet för de två grupperna antyder att det i Sverige är en mer framgångsrik taktik att anpassa sig till rådande politisk kultur, ta på sig slips och tona ner de mest utmanande ståndpunkterna. Även moderaterna – inga jämförelser i övrigt – har ju haft framgångar genom denna anpassningstaktik.

Att Nationaldemokraterna nu utnyttjar Astrid Lindgrens alster för sina ändamål tror jag bara ökar folks avståndstagande från denna unkna sekt.

Expo, SvD, AB,

Är detta en framtid för arbetarna på Saab?

Jag ansluter mig till de som är skeptiska till lösningen att sportbilstillverkaren Koenigsegg med rika norrmän i ryggen går in och tar över hela Saabs fordonstillverkning. För även om de har tillräckligt med pengar för att orka nischa in Saab i en exklusiv klass av fräsiga kärror, vem ska köpa dem? Rika norrmän?

Jag tror inte detta är en framtidslösning. Bensintörstiga bilar har gjort sitt, nu när oljeproduktionen kanske nått sin möjliga topp och tvingas minska. Och framför allt, nu när koldioxiden håller på att förstöra klimatet, till dödligt hot för många av jordens biotoper.

Det skulle behövas något helt annat för att skapa en långsiktigt hållbar lösning. Förstatligande och en omställning av produktionen till något samhällsnyttigt hade varit en mycket säkrare väg.

Det är sorgligt att de redan hårt prövade Saab-arbetarna inte har mer att hänga upp sina förhoppningar på än detta.

SvD, 2, AB, DN, 2, Exp, 2

Röda Malmö, Svensson, 2

Amerikanska högerterrorister

En man sköt onsdags ned och dödade en säkerhetsvakt i Förintelsemuseet i Washington. Mannen, James von Brunn var 88 år och välkänd nazist. Polisen tror att han var ensam om brottet, men uppenbarligen frodas en hel del högerextremism i landet. Detta är inte det första högerterrorattentatet.

Den 31 maj sköts abortläkaren George Tiller till döds vid en kyrka i Wichita. Den man som åtalats för mordet, men ännu inte ställts inför rätta, heter Scott Roeder och är känd som extrem abortmoståndare och tillhör en våldsam grupp som slåss mot regeringsmakten, kallad Sovereign Citizen Movement.

I april i år sköt Richard Poplawski i Pittsburg ihjäl tre polismän. Poplawski  verkar ha varit oorganiserad, men var medlem i vit makt-forumet Stormfront. Han hade bland annat uttalat hat mot judar och uttalat farhågor om att obamaregeringen skulle försvåra anskaffandet av vapen för privatpersoner.

Dessa är bara de sista exemplen på terrorangrepp fårn yttersta högern i USA. Ofta riktar de sig mot federala institutioner och polismän, som de ser som motståndare i deras ”frihetskamp”. Sedan 1990 har minst 47 poliser och säkerhetsvakter dödats i 35 händelser där åtminstone en av de misstänkta varit högextrem.

Oklahoma-bombaren Timothy McVeigh

I många fall har detta skett vid rutinåtgärder, som trafikkontroller, men i vissa fall har det varit fråga om planerade attacker. Två sådana är Oklahoma-bombningen mot Murrah-byggnaden och striderna vid Ruby Ridge, där en hel familj barrikaderade sig i sitt hus när polisen kom för att hämta fadern.

Men offren är för det mesta vanliga medborgare. En sammanställning visar att 530 personer har dödats i olika attentat och sammandrabbningar sedan 1990 i USA, där förövarna varit högerextremister. Oftast har de varit vita unga män.

SvD, HD, AB, DN, SvD2